Tandborstpoesi

Denna ask fylld med godsaker av olika slag gav jag bort i present för ett tag sedan.

Omgiven av karameller i fina kulörer ligger en humble brush som fått sig en make-over. Lite färg och lite text från en bok jag slaktat till ett annat projekt. Texten blev till en dikt som framträder om man roterar på borsten.

Från början visste jag inte vad dikten skulle handla om men så hittade jag ett tydligt tandtema bland sidorna och vad passar bättre på en tandborste än det? Dubbelt så passande blir det när giverskan arbetar som tandsköterska.

Dikten i sin helhet:

Hon satt mitt emot mig och bara käkarna rörde sig
den outhärdliga glansen av tänder
som blekts av tidens tand
Hemma blev det gråt och tandagnisslan
Då förstod jag att hoppet långtifrån är ute

Är det inte vackert så säg?! ;)