Till minne av Kaninen

Två dagar innan julafton somnade Kaninen in. Hon blev 7.5 år och var en kär familjemedlem så saknaden är stor. Medan hon levde tänkte jag att hon var ett väldigt tyst djur men när hon försvann blev det enormt tyst här hemma. Det är ingen som sitter och mumsar i sig hö, ingen som krafsar i buren, springer över golvet så att det uppstår små klickande ljud av klorna och ingen som sitter och snarkar.
Jag saknar att äta frukost tillsammans med henne, jag saknar hennes förväntansfulla blick när jag skalar en banan, jag saknar stunderna då hon var på myshumör, jag saknar henne så mycket!!!
Men sista dagarna blev hon väldigt sjuk och jag finner en tröst i att hon slipper lida nu och att hon fick leva ett relativt långt liv och jag hoppas att hon var lycklig. Vi hade henne inomhus och då vi var hemma fick hon springa fritt. Sista året då jag varit mammaledig har hon verkligen fått mycket tid att ströva omkring här hemma och jag vet att hon älskade att kunna välja om hon skulle sitta inne i buren eller hoppa ut.

Kaninen satt ofta på ett badlakan under min stol i syhörnan. Såhär kunde det se ut:

Älskade, älskade Kaninen <3